Tunisien
Nu sitter jag hemma hos mitt Hjärta i Tunisien.
Han e och flyger nu I kväll så jag e hemma själv. Roar mig just nu med datorn. Tidigare idag så låg jag på terassen å solade.
Tänkte börja med att kort berätta lite om hur resan hit gick sen ska jag skriva lite om hur det är här i landet. Vet att några e lite nyfikna!
Jag kom till Arlanda I god tid för att kunna checka in i lugn å ro utan stress. Konstigt nog så var jag otroligt lugn å inte alls nervös. Men jag hade frågat mitt Hjärta om mycket å hade hans stöd å att han väntar på mig. Jag fick ta ett tidigare flyg till Frankfurt där jag skulle byta flyg. Jag skulle få längre tid på mig å det känndes skönt. Men ovädret Emma drog in över Europa å Sverige. Mitt flyg blev 1 timme försenat. Då fick jag chansen att börja öva lite på min engelska. En Tysk tjej kom å satte sig bredvid mig å hon frågade mig vad de sa, om när vi skulle få flyga å varför vi inte kunde åka i tid.
Väl ombord så kom en dam å satte sig bredvid mig. Efter en stund så började vi prata å det visade sig att kon oxå skulle till Tunisien. Skönt tänkte jag då har jag någon att göra sällskap med. Å det tyckte nog hon oxå. Hon var mer nervös när vi klev av flyget än va jag var. Jag kände faktiskt inte igen mig själv riktigt. Varför har jag jämt trott att det ska va så himmla svårt att resa å flyga å hitta. Det var ju inte det.
Bagaget gick direkt å jag var bara tvungen att checka in mig själv igen här i Frankfurt. Men det gick oxå bra. Fast nu vet jag hur jag skulle ha gjort. Men den trevliga å snälla damen hjälpte mig, så att jag å min nyvunna resekamrat Saida fick sitta bredvid varandra.
Kl har nu blivit runt halv 10 på kvällen. Lite hungriga tog vi oss till gaten å där åt vi smörgås å dricka.
En svensk tjej kom å satte sig, hon skulle oxå till Tunisien, till hennes tunisiska pojkvän. Vi pratade på å plötsligt var det dags att kliva på planet.
Jag hade inte så mycket ork kvar. Fortfarande lite hungrig å så förbaskat
ONT I svanken. Mensvärk, typiskt.
Men lite vila på planet å så lite mat mmmm, sen kunde man slappna av. Nu e det bara genom säkerhetskontrollen å tullen sen står mitt hjärta där å väntar på mig!
Allt går bra å innan jag går ut till ankomsthallen så tar jag upp min röda Ros jag har med till min Älskling!
Tårarna var nära när vi kramade om varandra! Vinkade hej då till Saida, tog varandra hand i hand å gick till en taxi.
Äntligen-Äntligen det kändes så overkligt att vara här att hålla honom i handen, så underbart härligt! Nästan så man får tårar i ögonen när man tänker tillbaka på den otroligt korta stunden i mitt liv, men som ändå betyder så mycket just nu.
