Reflektioner

Hemma igen och jobbat min första dag efter semestern, mina tankar faller ofta tillbaka på min semester.

Så skönt det var att få komma bort ett tag. Bara vara å göra det man orkade med. Jocke kanske ansträngde sig lite mer då.

Det jag la märke till när jag var där var att många, nästan alla tjejer hade stora fötter! Å skor med väldigt höga klackar el tunna sandaler med glitter å paljetter i guld å silver. Annorlunda iaf mot här i Sverige där vi har mer diskreta å tråkiga skor å sandaler.

Flera gånger träffade jag på tjeckier som tvärvände när man frågade om de pratade engelska?
Det var som om de blev rädda för en. Men många var oxå duktiga att prata engelska.

Jag hade många tankar å reflektioner från Prag som jag tänkte dela med mig av, men nu känns det som att alla bara flög bort.

Jag funderar lite på om min å Jockes OS gren har dött ut nu?
Det var ju en lite rolig sport vi hade för oss lite nu å då...oftast när ingen såg, men även det hände.

Jocke hade även väldigt roligt åt mig.
DoB.
Dobi dob! Va betyder det?
Dob tillkom när jag skulle försöka vara artig å säga nå trevligt på Tjeckiska. Kom bara inte på hela ordet när jag väl skulle säga det.
Jocke var väldigt duktig på att påminna mig varje gång vi såg en städerska el när vi var påväg till frukosten...
Något vi hade ganska kul åt, el Jocke hade nog lite roligare än va jag hade.

Något annat han ägnade mycket did åt var att försöka lura i mig saker. Allt möjligt konstigt.
På väg till min sista frukost påminde jag honom att det var ett tag sen som jag gick på något av det han försöker lura mig.
Så vid den sista lunchen tillsammans slår han till, mycket pratade vi om och man fick vara på sin vakt för att inte gå på nåt riktigt dumt. Roligt var det iaf...el Jocke hade väl kul åt mig, ibland kan man ju spela med på det han säger, men då tror han oftast att jag gick på det...

Jocke har under de här två veckorna introducerat mig ännumer i att dricka öl. Om de bara kunde ha sån go öl här i Sverige oxå så skulle jag kunna njuta lite mera...

Det var iaf 2 långa veckor jag var där. Det kändes när jag kom hem.
Igår kväll var det lite tomt å ensamt att gå å lägga sig. Ingen att säga gonatt till.

Nu när jag har jobbat en hel dag å sitter framför tv´n med datorn i knät har jag en känsla i magen som jag känner igen sen jag var liten.
Jag kan identifiera den till när jag var liten och skulle sova över hos mormor å morfar å hade hemlängtan. Det jag oftast hade när jag skulle sova borta.
Men varför har jag den känslan nu?
Jag är ju hemma hos mig!? Det måste vara nå annat jag saknar å har känslor till. När jag var liten var det nog tryggheten hemma å mamma man saknade. Nu är det Jocke jag saknar. Att ha bott med varandra å varit varandra nära i 17 dagar å sedan helt plötsligt vara helt själv känns. Det blev liksom en tomhet som gör en nervös och orolig inombords. Men igentligen borde jag tycka att det var skönt att komma hem.

Det är nog bara nyttigt att vara ifrån varanda ett tag igen. Jocke kommer ju om 1 vecka och är hemma 1 vecka. Mmmm kan inte motstå att säga att jag redan längtar...

Vill iaf tacka Jocke för 2 underbara veckor!!! Och för Frukosten :)

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0